.                                                        

                                                                                                                                                                                                             

   Förfäder och förmödrar.                                                         Nu 

        Jag vill sitta  i ro                                                                                       Stundens glädje rinner bort               

       där  de timrade stockarna möts                                                           likt sanden mellan mina fingrar  

        där de bildar ett rum                                                                               om jag inte samlar den     

       som skyddar för regn och för snö                                                        i mina händer    

     Jag vill sitta i hörnet                                                                                    Mina händer

    och höra  dess viskning                                                                               som kan ge och få    

     om fäder och mödrar                                                                                                                                                                                                                             som vilat    i lä                                                                                                                                                                                                                       

          Jag vill höra                                                                                                           

       dess andning av frid och  av ro                                                                                       

      Jag vill värma min rygg

     mot ytan av  trä

     Här har de suttit  mina fäder och mödrar

    och brasan har värmt

   deras kyliga lemmar.

   De har somnat i frid

   på den eviga bänken

   i stockarnas lä

 

 Ingen Språkförbristning

Jag dansar på tå

mellan två länder

två språk

två folk

med samma rötter

Språkrötter som ger glädje.

Jag dansar mina  piruetter

med stortån i Anjas handlov

tar sats på hennes axlar.

Jag gör ett svanhopp

rakt över älven och landar

på Hilkkas utsträckta hand.

Jag sträcker mig ut

i en språkbro

och kvinnorna vandrar

stolta

fram och åter på bron

tills ett ord av  skämt som alla förstår

får min kropp att brista ut i  skratt

och plums ligger alla i älven och skrattet rungar

medan vi glatt

simmar

sida vid sida

i språkälvens varma klara vatten.